Ibland när det är jobbigt hemma så är jag så glad att jag har Quiddy. Bara kunna fly bort från det som trycker ner mig, det som gör mig deprimerad. Bara slänga sig upp på min vän, och bara låta henne styra vägen, bara släppa taget om allt som gör mig ledsen och nollställa mina känslor.
För man kan inte alltid må bra, Inte alltid vara den där positiva tjejen. Jag kan inte alltid stötta upp alla i min omgivning som mår dåligt. Varför ska jag alltid vara den som stöttar? Och varför märker ingen när jag mår dåligt? Varför stöttar ingen mig?
Men jag klarar mig, har lärt mig att hålla inne alla känslor. Men tillslut så måste känslorna hitta ut. Och där kommer Q in. Sen jag fick henne så har klumpen i mitt bröst lättat. Jag kan andas. Mår jag dåligt så åker jag direkt till stallet, tar en ridtur och bara gråter. Släpper ut alla känslor på en och samma gång.
Älskar den här hästen, jag måste ha henne.
Vi är likadana. Vi är själsfränder, hon behöver mig mig jag henne.
Hon är min räddning och jag hennes.
Hon ska vara min.
Hon är min trygghet och mitt mod.
Mitt allt.
Har Inte fokuserat så mycket på min viktnedgång sen jag fick hem henne, har bara njutit. Men nu ska vi köra järnet. Har beställt ridbyxor två storlekar mindre än vad jag egentligen har. Dom ska passa när det är dags att börja tävla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar