Sista dag ett.

Nu får det vara nog. Nu tänker jag ta tag i min vikt för sista gången, för MIN skull! 

Jag skiter i hur jag ser ut egentligen, huvudsaken är att jag mår psykiskt bra!

Och det gör jag inte just nu.

Behöver inte vara trådsmal och se sjuk ut, kurvorna ska finnas. Men konditionen och vikten skulle kunna bli bättre.

Det är dags att ta tag i det en gång för alla.

Så idag är dag ett.

Nu är det slut på fettot.

Förvirrad är bara förnamnet..

Dags att skriva av sig lite igen känner jag. Jag har kommit till en punkt i livet där jag inte har en aning om något.

Jag trivs inte på mitt jobb, det är en sak jag vet säkert. Jag trivs med djuren och chefen, det är det psykiska jag inte klarar av. Nu har det gått över i panikattacker, jag klarar inte av att veta att idag kan jag få en utskällning. Sen så har min axel börjat att krångla, så jag funderar på om det är dags att byta jobb. Dags att byta inriktning? 

Jag vet iallafall att någon förändring behöver ske, snarast.

Det är till och med så illa att jag börjar undra om det är dags att skaffa en unge, bara för att jag ska ha någon i livet som aldrig skulle lämna mig. 

Känner mig kluven. Det går precis runt och jag är elak och pikar Jocke hela tiden om att han inte har jobb, men jag kan inte hjälpa det. Utan mig har vi ju ingen inkomst. Det är en jävla press jag utsätts för. Hur kan jag ens tänka på att bringa ett barn till denna världen? Under denna dåliga ekonomin? Vad själviskt av mig. 

Det enda jag säkert vet är att jag sitter i skiten. Riktigt i skiten. Jag har inga vänner att prata ut med, ingen syster som jag kan med att prata om det med. Ingen. Allt känns hopplöst. 

Det är tur att jag har Quiddy. Hon finns alltid där för mig, och jag finns alltid där för henne. Men just nu har hon det svårt, hennes bästa vän har blivit såld. Hon skriker när jag kommer till stallet, det gör ont i mitt hjärta. Har kommit fram till att hon behöver ha en stadig vän som aldrig kommer lämna. Det är lite som med mig, hon är livrädd för att bli lämnad. Problemet är att det inte finns ekonomi till en häst till. 

Så jag har mycket att fundera på, det känns jobbigt.

En sak vet jag säkert iallafall, jag och Jocke har aldrig haft det bättre och jag ska göra allt i min makt för att vi ska hålla livet ut.

See you soon then /Ems

 

Så länge var vi ifrån varandra..

Vi var ifrån varandra en vecka,  sen blev jag och jocke tillsammans igen. 
Detta uppehållet har bara gjort oss starkare. Älskar verkligen honom och vill inte vara med någon annan!

Det negativa var väll att träningen gick åt helvete.  Och farfar dog..

Men nu jävlar ska jag ta tag i livet. Jag ska må bra.  Jag ska orka mer. Och jag ska vara nöjd med min kropp!
Häll yeah 💪

Hela mitt liv har rasat samman...

Vart ska jag börja?
Jag och Jocke har gjort slut,  känns så jävla tomt.
Efter fem år så är allt slut, aldrig mera mysa med honom. Känner mig förkrossad.
Usch.
Det enda positiva med situationen är att jag har börjat gymma och städa mer, för att fly bort från min hjärna.

Efter fem år så kommer jag aldrig mera pussa den jag älskar och aldrig mer mysa med Leo...  Aldrig mera baka med Leo.
Känns som att mitt liv är förstört.
Men jag ska nog överleva detta,  jag får sysselsätta mig.
Fokusera på min viktnedgång.  Och mina djur.

I sommar så sticker jag till Grekland och jobbar en månad,  mys! Så jag tror nog att jag ska kunna överleva detta också.
Tror det iallafall...